Ordet ”eklektisk” tycks vara uppfunnet för att beskriva fransmannen Manu Chao. Hans ofta politiska låtar är ju som kokande och överfyllda smältdeglar – alla genres från punk till salsa och ett tiotal olika språk ryms i dem. Manu var knappast någon duvunge när han solodebuterade år 1998 med albumet ”Clandestino” (Virgin), han hade då en lång karriär som sångare och gitarrist i alterlatinorockbandet Mano Negra bakom sig. Och om man gillade Mano Negra – vem gillar inte Mano Negra?! – så älskar man skivorna som släpps i Manu Chaos eget namn.