prokrastinering

Svenska

Substantiv

Böjningar av prokrastinering	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	prokrastinering	prokrastineringen
Genitiv	prokrastinerings	prokrastineringens

prokrastinering u

1. (psykologi) (problematisk) vana att skjuta upp saker till senare, det att prokrastinera

   Synonymer: prokrastination, uppskjutarbeteende

   Besläktade ord: prokrastination, prokrastinera, prokrastinerare

Översättningar

vana att skjuta upp saker till senare

• asturiska: procrastinación f
• baskiska: prokrastinazio
• bokmål: prokrastinering m
• bulgariska: прокрастинация f
• danska: prokrastinering u
• engelska: procrastination ^(en)
• esperanto: prokrasto
• estniska: prokrastinatsioon
• franska: procrastination ^(fr) f
• italienska: procrastinazione ^(it) f
• katalanska: procrastinació ^(ca) f
• latin: prōcrāstinātiō f
• nederländska: procrastinatie ^(nl) f
• polska: prokrastynacja ^(pl) f
• portugisiska: procrastinação ^(pt) f
• rumänska: procrastinare ^(ro) f
• ryska: прокрастина́ция ^(ru) f
• slovakiska: prokrastinácia f
• slovenska: prokrastinacija f
• spanska: procrastinación ^(es) f
• tjeckiska: prokrastinace ^(cs) f
• tyska: Prokrastination ^(de) f
• ukrainska: прокрастина́ція f
• uzbekiska: prokrastinatsiya

Bokmål

Substantiv

Böjningar av prokrastinering	Oräknebart
	Obestämd	Bestämd
Nominativ	prokrastinering	prokrastineringen
Genitiv	prokrastinerings	prokrastineringens

prokrastinering m

1. prokrastinering

Danska

Substantiv

Böjningar av prokrastinering	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	prokrastinering	prokrastineringen
Genitiv	prokrastinerings	prokrastineringens

prokrastinering u

1. prokrastinering