Hoppa till innehållet

Afrika

Från Wikipedia
Afrika
Afrika i världen.
Politisk karta.
Area:
Folkmängd:
Antal stater:
Autonoma regioner:
Högsta punkt:
Lägsta punkt:
30 221 532 km²
1 393 676 444 (2022)[1]
54
8
Kilimanjaro 5 895 m ö.h.
Assalsjön 156 m u.h.

Stater
Algeriet Algeriet
Angola Angola
Benin Benin
Botswana Botswana
Burkina Faso Burkina Faso
Burundi Burundi
Centralafrikanska republiken Centralafrikanska republiken
Djibouti Djibouti
Egypten Egypten
Ekvatorialguinea Ekvatorialguinea
Elfenbenskusten Elfenbenskusten
Eritrea Eritrea
Etiopien Etiopien
Gabon Gabon
Gambia Gambia
Ghana Ghana
Guinea Guinea
Guinea-Bissau Guinea-Bissau
Kamerun Kamerun
Kap Verde Kap Verde
Kenya Kenya
Komorerna Komorerna
Kongo-Brazzaville Kongo-Brazzaville
Kongo-Kinshasa Kongo-Kinshasa
Lesotho Lesotho
Liberia Liberia
Libyen Libyen
Madagaskar Madagaskar
Malawi Malawi
Mali Mali
Marocko Marocko
Mauretanien Mauretanien
Mauritius Mauritius
Moçambique Moçambique
Namibia Namibia
Niger Niger
Nigeria Nigeria
Rwanda Rwanda
São Tomé och Príncipe São Tomé och Príncipe
Senegal Senegal
Seychellerna Seychellerna
Sierra Leone Sierra Leone
Somalia Somalia
Sudan Sudan
Swaziland Swaziland
Sydafrika Sydafrika
Sydsudan Sydsudan
Tanzania Tanzania
Tchad Tchad
Togo Togo
Tunisien Tunisien
Uganda Uganda
Zambia Zambia
Zimbabwe Zimbabwe

Stater som har delar av sin yta i Afrika

Egypten Egypten
Frankrike Frankrike
Jemen Jemen
Portugal Portugal
Spanien Spanien

Särskilda områden
Bir Tawil (Ingenmansland)

Ceuta Ceuta (Spanien)

Kanarieöarna Kanarieöarna (Spanien)

Madeira Madeira (Portugal)

Frankrike Mayotte (Frankrike)

Melilla Melilla (Spanien)

Frankrike Réunion (Frankrike)

Sankta Helena Sankta Helena (Storbritannien)

Somaliland Somaliland (självutropad stat)

Västsahara Västsahara (SADR, Marocko)


Största städer (över 10 miljoner invånare med förorter):
Egypten Kairo
Kongo-Kinshasa Kinshasa
Nigeria Lagos


Satellitfoto

Afrika är jordens näst största kontinent (efter Eurasien) och även jordens näst största världsdel efter Asien, både vad gäller areal och folkmängd. Med världsdelens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km², vilket motsvarar 20,3 procent av jordens landmassa eller cirka 6 procent av jordens totala area. Omkring 22 miljoner km² av dessa ligger i tropikerna vilket gör den afrikanska kontinenten till världens varmaste kontinent. Antalet invånare i Afrika år 2022 beräknas till 1,4 miljarder, mer än en sjättedel av jordens befolkning.[2] Dess längd i nordlig-sydlig riktning är omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 800 km.

Ordet ”Afrikas” etymologiska bakgrund är dunkel, och ordet har dessutom haft olika betydelse under olika epoker.

I äldre tider kallades allt land väster om Egypten för ”Libyen”. Enligt den grekiska historieskrivaren Herodotos berättelse seglade feniciska sjömän på uppdrag av den egyptiska kungen Neko runt Libyen, det vill säga kontinenten Afrika redan omkring 600 f.Kr.

När romarna först använde termen Africa terra avsåg de före andra puniska kriget endast trakten kring Karthago, det vill säga motsvarande ungefär dagens Tunisien där själva staden Karthago låg samt stora delar av Libyen och Algeriet. Romarna uppfattade först Egypten som en del av Asien, och det var först geografen Ptolemaios som drog gränsen vid Suez. Under kejsartiden kom Africa att avse hela det området romarna kände till av kontinenten, och allt eftersom européerna upptäckte mer och mer av kontinenten kom termen att avse ett allt större område. Namnet ska ha avsett "landet där afri" (singularis: afer) bodde. Afer avsåg namnet på ett folk som kan motsvara dagens berber. Vikingarna under 800- och 900-talen kallade norra Afrika för "Blåland".

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas geografi.

Geologiskt är Afrika en mycket gammal kontinent, i huvudsak uppbyggd av urberg. Under jordens forntid var den en del av jättekontinenten Gondwanaland. Denna gled isär under jura- och krita-perioderna för 100-150 miljoner år sedan, och så fick Afrika sin nuvarande form.

Inom sina regelbundna kuster rymmer den en total yta på omkring 30 244 050 km² inklusive öarna. Afrika åtskiljs från Europa av Medelhavet och förenas med Asien i sitt nordöstra hörn genom näset vid Suez, omkring 130 km i bredd. Omkring 8 000 km skiljer den nordligaste punkten, Ras ben Sakka i Tunisien, från dess sydligaste, Kap Agulhas i Sydafrika. Från Kap Verde, dess västligaste punkt, till Ras Hafun i Somalia är det omkring 7 400 km. Afrikas kuster mäter omkring 28 000 km (1 km kust på 1 057 km²) varav Medelhavet står för 5 400 km, Atlanten 11 000 km, Indiska oceanen 8 700 km och Röda havet 2 900 km, och avsaknaden av djupare bukter och betydande halvöar blir uppenbar om man jämför med Europas 9 700 000 km² som omgärdas av 32 000 km kust (1 km kust på 278 km² land), eller med det fjordrika Norge, där motsvarande siffra 385 000 km² land och en kuststräcka på 20 000 km (1 km kust per 19 km² land).

Afrikas genomsnittliga höjd över havet är omkring 600 m, vilket motsvarar de båda amerikanska kontinenternas höjd men är lägre än den asiatiska på omkring 950 m. Jämfört med de andra kontinenterna utmärker sig Afrika med en liten andel landområden på mycket hög respektive mycket låg höjd. Landområdena under 180 m ö.h. upptar en osedvanligt liten del av den totala landmassan, och även de högsta delarna, som är betydligt lägre än motsvarande i Asien, utgörs av isolerade berg och bergskedjor. Generellt ligger de högre platåerna i öst och söder och de lägre delarna åt väst och norr och med en linje från ungefär vid Röda havets mitt till Kongoflodens mynning kan kontinenten delas upp i ett lågland i norr och ett högland i söder. Man kan således dela upp Afrika i fyra övergripande landområden:

  1. Slättlanden vid kusterna – ofta med mangroveträsk insprängda – når aldrig långt in från kusterna utom vid vattendragens nedre delar. Slamrika slättland finns egentligen bara vid de större flodernas deltan, och annars utgör kustområdena det lägsta steget i en serie terrasser som bildar stigningen upp till de inre platåerna.
  2. Atlasbergen i norr, som ligger isolerade av Saharaöknen.
  3. De södra och östra höglanden som ligger på mellan 600 och 1 000 m ö.h.
  4. De nordliga och västra slättlanden, inklusive Sahara, som kantas och genomfars av stråk med högre landområden, men i allmänhet håller sig under 600 m ö.h. Sahara ligger till och med bitvis under havsytan.

Skog täcker cirka en femtedel av Afrikas yta.

Hela Afrika har ett tropiskt eller Subtropiskt klimat.

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas fauna.

Afrika är huvudsakligen känt för den öppna savannen med väldiga hjordar av hovdjur, som afrikansk buffel, gnuer, antiloper, giraffer och zebror. Dessa jagas av stora rovdjur som lejon, hyenor och geparder. Den afrikanska djungeln befolkas av ormar och primater samt av vattenlevande djur som krokodiler och groddjur. Afrika har även det största antalet arter som kan räknas till megafaunan, bland annat afrikanska elefanter, trubbnoshörning och flodhäst, på grund av att kontinenten bara i mindre utsträckning var påverkad av det massutdöende som skedde under pleistocen.

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas historia.

Den första mänskliga migrationen, från kontinenten men även inom Afrikas kuster, kan spåras lingvistiskt, kulturellt och genom datoranalyser av genetiskt material. Någonstans i Östafrika tror dagens forskare att de första hominiderna uppkom. I Etiopien har man hittat ett två miljoner år gammalt skelett som uppkallades Lucy, den första kända mänskliga primaten.

Tidigare civilisationer och handel

[redigera | redigera wikitext]
Några av de mest kända afrikanska civilisationerna. Civilisationer från olika tidsepoker visas parallellt.

Lingvistiska spår tyder på att Bantufolk emigrerade från Västafrika in i khoisanfolkets (de som tidigare kallades bushmän och hottentotter) område och undanträngde dem. Bantufolken använde en uppsättning grödor, bland annat kassava och jams, som var mer lämpade för jordbruk i det tropiska Afrika, och med sitt jordbruk kunde bantu försörja en betydligt större folkmängd än de jägare eller samlare som de trängde undan. Bantufolkens traditionella bosättningsområde sträcker sig från Saharaöknen till de tempererade regionerna i söder. Historiskt har deras vapen varit spjut, sköld, pil och båge. Det för khoisanspråkens karaktäristiska klickljuden återfinns i nguni- och bantuspråk som till exempel xhosa och zulu. Khoisanspråken talas idag främst av utspridda minoritetsgrupper i södra Afrika i länderna kring Kalahariöknen.

Afrika söder om Sahara har bestått av olika stater och riken, mindre stadsstater samt stammar och klaner. Det forna egyptiska riket, är en av världens äldsta stater, och den mest kända av de äldre afrikanska civilisationerna. Det fanns även statsbildningar i Nubien, Ghana, Timbuktu, Kanem-Bornu och i nuvarande Zimbabwe.

Nordafrika kom från och med 600-talet under arabiskt inflytande – en tid av kulturell blomstring – och med kamelens hjälp spreds Islam och den arabiska kulturen genom Sahara och vidare söderut. Arabiska och persiska handelsmän spred likaså Islam längs med den östafrikanska kusten parallellt med en omfattande svart slavhandel. Detta östafrikanska handelsutbyte med araber och perser sträckte sig ända bort till Java. Därigenom uppstod den etniska, kulturella och språkliga mångfalden på Östafrikas kust, Madagaskar och Komorerna.

Arabvärlden och Europa utforskar kontinenten

[redigera | redigera wikitext]

Det arabiska intresset för Afrika går långt tillbaka, men handel med slavar från centra som Lamu och Zanzibar vid östkusten har pågått åtminstone sedan senare delen av 1000-talet e.Kr. De miljoner slavar som exporterades till arabvärlden och österut under den arabiska slavhandeln finns idag kvar som en stor etnisk grupp där, i stor utsträckning integrerad med den ursprungliga arabiska befolkningen. Slavhandel med svarta pågår fortfarande i vissa arabländer, till exempel Sudan.[3]

Under 1300-talet började vissa europeiska handelsexpeditioner få kontakt med Nord- och Västafrika.

Från 1500-talets mitt fram till förbudet mot slavhandel i Storbritanniens parlament 1807, som kom att få full kraft först något årtionde senare, handlades slavar från lokala stamledare i främst Väst- och Centralafrika. Flera miljoner afrikaner såldes på detta vis som slavar till främst de Europeiska kolonierna i Amerika.

Tidiga kolonisatörer var araber, portugiser och spanjorer. Därefter koloniserades kontinenten framför allt av Storbritannien, Frankrike, Spanien, Italien, Belgien, Nederländerna, Tyskland och Portugal.

Koloniseringen

[redigera | redigera wikitext]
Detta avsnitt är en sammanfattning av Kapplöpningen om Afrika.
Politisk karta över Afrika från 1890.

Från slutet av 1000-talet koloniserade arabiska köpmän den afrikanska östkusten. Holländarna koloniserade på 1600-talet den då relativt folktomma södra udden av Afrika. Portugiserna grundade flera kolonier i västra Afrika och vid nuvarande Moçambique. I mitten av 1800-talet leddes flera expeditioner in i de centrala delarna av Afrika, bland annat av Livingstone och Speke, men också den svenske upptäcktsresanden Charles Andersson. Denna kolonisering förändrade i grunden det ekonomiska livet på kontinenten, och innebar i flera fall ensidig export av naturresurser. Kung Leopolds rovdrift på sin privata koloni Kongostaten är ökänd och kostade miljontals afrikanska liv.

I Afrika fanns efter första världskriget endast tre självständiga stater nämligen konungariket Egypten, republiken Liberia och konungariket Abessinien. Tanger bildade med sitt område en internationell zon. För övrigt var hela världsdelen uppdelad på kolonier åt europeiska makter.[4]

Flertalet kolonier erhöll självständighet under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Avkoloniseringen resulterade i flertalet fall med katastrof, där diktatur och etnisk rensning vanligen blev följden, till exempel i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe), Rwanda, Uganda, Nigeria m.fl. stater.

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas politik.
Av afrikanska länder är endast öriket Mauritius fullvärdig demokrati. De gröna är Demokratier med anmärkning, de grå är hybridregimer, de röda är totalitära regimer; allt enligt Democracy Index 2022. För de vita saknas uppgifter.

Det postkoloniala Afrikas politik har i hög grad präglats av diktatur, statskupper och brist på mänskliga rättigheter.

Nationerna i Afrika har ofta visat sig vara instabila stater som efter självständigheten hemsökts av korruption, våldsamma statskupper, despotism och militärdiktaturer. Under perioden 1960-1989 genomfördes över 70 kupper och 13 mordpresidenter. Under det kalla kriget kämpade USA och Sovjetunionen om makten i Afrika, och tillsammans med länder som Frankrike och Kuba, stödde de aktivt diktaturer och iscensatte flera av dessa kupper och illgärningar mot demokratiskt valda regeringar. Enligt en spridd uppfattning beror många militära konflikter om territorier och gränser under Afrikas moderna historia på de gränser från kolonial tid som huvudsakligen drogs upp efter Kongokonferensen, men detta kan inte visas eftersom något jämförelseområde inte finns. Konflikter i Afrika har ofta drivits av tillgången till kontinentens rika råvarutillgångardiamanter och metaller som guld, platina, uran och koppar.

Korruption och havererade politiska program har lett till utbredd undernäring och undermålig infrastruktur orsakar alltjämt brist på mat och rent vatten. Sanitetsproblemen har också orsakat en akut spridning av bland annat hiv-viruset som leder till sjukdomen aids.

Trots nöd och umbäranden finns vissa positiva tecken – demokratiskt valda regeringar växer i antal även om de inte utgör någon majoritet ännu. Genom påtryckningar från till exempel Internationella valutafonden (IMF) har många afrikanska stater lyckats vända en nedåtgående ekonomisk spiral som varat i flera decennier till en positiv tillväxt. Om man beaktar IMF:s katastrofala misslyckanden i länder som Argentina och Filippinerna är det dock oklart i vilken omfattning dessa konventionella ekonomiska kriterier ger en rättvis bild av vad Afrika faktiskt behöver.

De afrikanska ledarna har i olika omgångar sökt former för samarbete sinsemellan. Hittills har dock detta inte lyckats särskilt väl. Under inbördeskriget i Kongo var det grannstaterna som spädde på konflikten snarare än utomafrikanska stater, och motivet var främst att skaffa kortsiktiga vinster genom att utvinna diamanter och andra mineraler. Antalet döda i konflikten har uppskattats till 3,5 miljoner under en femårsperiod.

De politiska samarbetsorganisationer man skapat har inte kunnat leva upp till förväntningarna. Organisationen för afrikansk enighet (OAU 1963-2002) kallades till exempel diktatorsklubben för dess tendens att alltid stödja de sittande politiska ledarna och ägna väldigt lite energi åt att främja den vanlige afrikanens mänskliga rättigheter. 2002 skapades i stället Afrikanska unionen, som är tänkt att underlätta ett framtida samarbete mellan kontinentens stater. Hittills har denna organisation inte klarat att hantera till exempel utrotningskriget i Darfur-provinsen i Sudan, där en arabisk statsledning tillåtit slakt på hundratusentals av bantubefolkningen i sydväst. En avgörande skillnad mellan såväl OAU som AU å ena sidan och EU å den andra, är att EU startades av en grupp länder som satte demokrati och mänskliga rättigheter i fokus för den egna politiken, och som krävt detta av tillkommande medlemsstater. OAU och AU har från början i stället varit territoriellt inriktade, och visserligen haft demokrati och mänskliga rättigheter som skrivelser i sina stadgar, men ytterst sällan satt kraft bakom dessa ord. På så sätt liknar AU mer FN än EU.

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas ekonomi.
Jordbrukare på en jamsodling i Kamerun

Afrikas ekonomi omfattar ungefär 887 miljoner människor i 54 olika stater (Juli 2005). Afrika är världens fattigaste kontinent, och den är, i medeltal, fattigare än den var för 25 år sedan. På FN:s Human Development Report från 2003 (som rankade världens 175 länder enligt en rad kriterier) var plats mellan 151 och 175 intagna av länder i Afrika.

Det finns dock länder som lyckas bra ekonomiskt, bland andra Botswana, Ghana och Sydafrika. Etiopien har också en relativ bra ekonomi tack vare den höga tillväxten i landet på cirka 11-15% per år. Sydafrika har en väl fungerande inhemsk aktiehandel och har stora naturtillgångar i bland annat guld och diamanter och ett väl fungerande rättsväsen. Det finns i Sydafrika även tillgång till investeringskapital, stora marknader och utbildad arbetskraft. Det finns även andra afrikanska länder, exempelvis Egypten, som länge haft en väl fungerande handelssektor och ekonomi.

Kontinentens kust mot Atlanten återfinns stora fyndigheter av olja. I Nigeria finns en av världens mest betydande oljereserver och landets ekonomi är bland de snabbast växande i världen.

Afrikas jordbruk sysselsätter drygt hälften av Afrikas befolkning och är den viktigaste näringen. Cirka 6 % (ungefär 1 814 600 km²) av världsdelens yta är uppodlad, mest i savannområdena. I stora delar av de brukningsbara områdena är jordens bördighet ganska låg. De bästa jordarna återfinns i begränsade höglandsområden som i till exempel Kamerun och Östafrika.

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas demografi.

Människan, Homo sapiens sapiens, antas härstamma från Afrika och spred sig härifrån till de omgivande kontinenterna. Den svarta befolkningen söder om Sahara tillhör den ursprungliga befolkningen som hela tiden levat i Afrika.

Norr om Sahara präglar samröret med övriga Medelhavsområdet och inte minst sydvästra Asien både befolkning, språk och kultur.

På ön Madagaskar, som länge var obebodd, härstammar majoriteten av befolkningen från människor som emigrerat från Indonesien. Under kolonialtiden skedde inflyttning från Europa och Asien till södra Afrika, där den icke-svarta befolkningen idag utgör betydande minoritetsgrupper.

Afrikas befolkning uppvisar många för utvecklingsregioner typiska drag, som höga födelsetal i kombination med sjunkande dödstal med snabb befolkningsökning och låg medelålder (45 % är under 15 år) som följd. Även om befolkningstätheten varierar kraftigt mellan olika regioner är Afrika generellt en glestbefolkad kontinent, med i genomsnitt 27,8 invånare per km².

Afrika är den kontinent som har den lägsta urbaniseringsgraden, med endast 25% boende i städer. Även här är variationerna stora, och i norra och östra Afrika finns en lång urban tradition.

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas språk.
Språkfamiljer i Afrika

Uppskattningsvis finns det ungefär 1800 talade språk i Afrika idag. Vissa av dessa, till exempel Swahili, Hausa, och Yoruba, talas av många miljoner människor, medan det finns andra som bara talas av några hundra eller ännu färre. Afrika har även många olika teckenspråk. De flesta afrikaner talar som modersmål ett språk tillhörande någon av de fyra språkfamiljerna afroasiatiska språk, nilo-sahariska språk, Niger-Kongospråk eller khoisanspråk. Med några få nämnvärda undantag i östra Afrika, har nästan alla afrikanska länder språk som har sitt ursprung utanför världsdelen som officiellt språk, på grund av kolonialismen och mänsklig migration. Till exempel används i ett stort antal afrikanska länder franska eller engelska som administrativt språk för stat, handel, utbildning och media. Arabiska, portugisiska, afrikaans och malagassiska är andra exempel på språk med ursprung utanför Afrika som idag används av miljoner afrikaner, både i offentliga och privata sammanhang.

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas religion.
Se även: Kristendomen i Afrika

Kristendom och islam är de största religionerna i Afrika, 46,3 % av alla afrikaner är kristna och 40,5 % är muslimer. Resten 11,8 % tillhör olika lokala afrikanska religioner som funnits före den europeiska kolonisationen. Ett mindre antal afrikaner är hinduer, eller har tro från judisk tradition. Exempel på afrikanska folk som tillhör judendomen är Beta Israel, Lembafolk och Abayudaya i östra Uganda. Sydafrika och Angola har över 55% kristna katoliker.

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas kultur.

Afrika har ett stort antal överlappande kulturer, och flera tusen olika etniska grupper. Den mest konventionella distinktionen är den mellan området söder om Sahara och området norr om öknen. De nordliga länderna associerar sig främst med arabkulturen, medan de sydliga länderna består av i sin tur många olika kulturella områden. En av de största kulturella identiteterna är den som innefattar alla folk som talar något bantuspråk.

Det går också att göra en indelning i gamla franska Västafrika å ena sidan, och resten av Afrika (mer specifikt de brittiska eller portugisiska kolonierna i södra och östra Afrika) å andra sidan. En annan kulturell linje går mellan de afrikaner som håller kvar vid sina gamla traditionella livsstilar, och de som har anpassat sig till en mer modern livsstil. Det går även att dela upp traditionalisterna i sådana som ägnar sig åt uppfödning av boskap, och sådana som ägnar sig åt jordbruk.

Afrikansk konst och afrikansk arkitektur reflekterar de afrikanska kulturernas diversitet. De äldsta exemplen på afrikansk konst är 75 000 år gamla pärlsmycken gjorda av nassariusskal, dessa hittades i Blombosgrottan. Pyramiderna i Giza var världens högsta byggnader under 4 000 år. Klippkyrkorna i Lalibela i Etiopien, bland vilka Bete Giyorgis ("St. Göranskyrkan") är mest välkänd, är också kända exempel på afrikansk arkitektur.

Regioner och territorier

[redigera | redigera wikitext]
Regioner i Afrika:
Regioner,[a] länder och territorier, med flagga Area
(km²)
Folkmängd
(2010)[5]
Befolkningstäthet
(per km²)
Huvudstad
Centralafrika:
Angola Angola 1 246 700 19 081 912 15,3 Luanda
Kamerun Kamerun 475 440 19 598 889 41,2 Yaoundé
Centralafrikanska republiken Centralafrikanska republiken 622 984 4 401 051 7,1 Bangui
Tchad Tchad 1 284 000 11 227 208 8,7 N'Djamena
Kongo-Brazzaville Kongo-Brazzaville 342 000 4 042 899 12,9 Brazzaville
Kongo-Kinshasa Kongo-Kinshasa 2 345 410 65 965 795 28,1 Kinshasa
Ekvatorialguinea Ekvatorialguinea 28 051 700 401 24,9 Malabo
Gabon Gabon 267 667 1 505 463 5,6 Libreville
São Tomé och Príncipe São Tomé och Príncipe 1 001 165 397 165,0 São Tomé
Nordafrika:
Algeriet Algeriet 2 381 740 35 468 000 14,9 Alger
Egypten Egypten[b] 1 001 450 81 121 000 81,0 Kairo
Libyen Libyen 1 759 540 6 355 112 3,6 Tripoli
Marocko Marocko 446 550 31 951 412 71,5 Rabat
Sudan Sudan 1 886 068 33 551 941 17,8 Khartoum
Tunisien Tunisien 163 610 10 480 934 64,1 Tunis
Västsahara Västsahara (Marocko)[c] 266 000 530 500 2,0 El Aaiún
Områden som är likställda delar av europeiska stater:
Kanarieöarna Kanarieöarna (Spanien)[d] 7 492 2 117 519 282,6 Las Palmas de Gran Canaria,
Santa Cruz de Tenerife
Ceuta Ceuta (Spanien)[e] 20 78 674 3933,7
Madeira Madeira (Portugal)[f] 797 267 302 335,4 Funchal
Melilla Melilla (Spanien)[g] 12 73 460 6121,6
Södra Afrika:
Botswana Botswana 600 370 2 006 945 3,3 Gaborone
Lesotho Lesotho 30 355 2 171 318 71,5 Maseru
Namibia Namibia 825 418 2 283 289 2,7 Windhoek
Sydafrika Sydafrika 1 219 912 50 132 817 41,1 Bloemfontein, Kapstaden, Pretoria (Tshwane)[h]
Swaziland Swaziland 17 363 1 186 056 68,3 Mbabane
Västafrika:
Benin Benin 112 620 8 849 892 78,6 Porto-Novo
Burkina Faso Burkina Faso 274 200 16 468 714 60,1 Ouagadougou
Kap Verde Kap Verde 4 033 495 999 123,0 Praia
Elfenbenskusten Elfenbenskusten 322 460 19 737 800 61,2 Abidjan, Yamoussoukro[i]
Gambia Gambia 11 300 1 728 394 152,9 Banjul
Ghana Ghana 239 460 24 391 823 101,9 Accra
Guinea Guinea 245 857 9 981 590 40,6 Conakry
Guinea-Bissau Guinea-Bissau 36 120 1 515 224 41,9 Bissau
Liberia Liberia 111 370 3 994 122 35,9 Monrovia
Mali Mali 1 240 000 15 369 809 9,1 Bamako
Mauretanien Mauretanien 1 030 700 3 459 773 3,4 Nouakchott
Niger Niger 1 267 000 15 511 953 12,2 Niamey
Nigeria Nigeria 923 768 158 423 182 171,5 Abuja
Sankta Helena Sankta Helena (Storbritannien) 410 4 118 10,0 Jamestown
Senegal Senegal 196 190 12 433 728 63,4 Dakar
Sierra Leone Sierra Leone 71 740 5 867 536 81,8 Freetown
Togo Togo 56 785 6 027 798 106,1 Lomé
Östafrika:
Burundi Burundi 27 830 8 382 849 301,2 Bujumbura
Komorerna Komorerna 2 170 734 750 338,6 Moroni
Djibouti Djibouti 23 000 888 716 38,6 Djibouti
Eritrea Eritrea 121 320 5 253 676 43,3 Asmara
Etiopien Etiopien 1 127 127 82 949 541 73,6 Addis Abeba
Kenya Kenya 582 650 40 512 682 69,5 Nairobi
Madagaskar Madagaskar 587 040 20 713 819 35,3 Antananarivo
Malawi Malawi 118 480 14 900 841 90,3 Lilongwe
Mauritius Mauritius 2 040 1 299 172 636,8 Port Louis
Frankrike Mayotte (Frankrike) 374 204 114 545,8 Mamoudzou
Moçambique Moçambique 801 590 23 390 765 29,2 Maputo
Frankrike Réunion (Frankrike) 2 512 846 068 336,8 Saint-Denis
Rwanda Rwanda 26 338 10 624 005 403,4 Kigali
Seychellerna Seychellerna 455 86 518 190,1 Victoria
Somalia Somalia 637 657 9 330 872 14,6 Mogadishu
Sydsudan Sydsudan 633 783 8 207 607 13 Juba
Tanzania Tanzania 945 087 44 841 226 47,4 Dodoma
Uganda Uganda 236 040 33 424 683 141,6 Kampala
Zambia Zambia 752 614 13 088 570 17,4 Lusaka
Zimbabwe Zimbabwe 390 580 12 571 454 32,2 Harare
Total 30 305 053 1 022 234 400 33,7

Anmärkningar

  1. ^ Enligt FN:s regionindelning av världen.
  2. ^ Egypten brukar anses ligga i två världsdelar, Nordafrika (enligt FN:s regionindelning) och Västasien; befolknings- och arealuppgifterna avser endast den afrikanska delen, väster om Suezkanalen.
  3. ^ Västsahara är ockuperat av Marocko, som också har anspråk på området.
  4. ^ De till Spanien hörande Kanarieöarna brukar geografiskt räknas till Nordafrika på grund av deras relativa närhet till Marocko och Västsahara; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  5. ^ Den spanska exklaven Ceuta omges på landsidan av Marocko i Nordafrika; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  6. ^ Det till Portugal hörande Madeira brukar geografiskt räknas till Nordafrika på grund av dess relativa närhet till Marocko; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  7. ^ Den spanska exklaven Melilla omges på landsidan av Marocko i Nordafrika; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  8. ^ Bloemfontein är Sydafrikas judiciella huvudstad, medan Kapstaden är säte för den lagstiftande församlingen och Pretoria är administrativ huvudstad. Staden Pretoria har inlett en process för att eventuellt byta namn till Tshwane.
  9. ^ Yamoussoukro är Elfenbenskustens officiella huvudstad, men Abidjan fungerar de facto som huvudstad.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Africa, tidigare version.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]