Hoppa till innehållet

Iran-e Nou

Från Wikipedia
Nya Iran
حزب ایران نو
Hezb-e Irān-e Nou
Land Kejsardömet Iran
PartiledareAbdolhosein Teymurtash
Grundatjuli 1927
GrundareAbdolhosein Teymurtash, Morteza Yazdanpanah, Farajollah Bahrami
Upplöst1928
HuvudkontorTeheran
Politisk ideologiKonstitutionalism
Progressivism
Nationalism
Rojalism
Sekularism
Antiklerikalism
Auktoritarianism
Politisk positionhöger
Iran politik
Politiska partier
Val

Iran-e-Nou (persiska: ایران نو "Nya Iran") var ett kortlivat auktoritärt och socialt progressivt nationalistparti i Iran som grundades 1927 av landets hovminister, officeren Abdolhosein Teymurtash, under Reza Pahlavis styre.

Iran-e Nou grundades i juli 1927 av en grupp iranska moderna reformister kring hovministern Abdolhossein Teymourtash i ett försök att införa enpartistat i Iran.[1] Bland grundarna fanns generalen Morteza Yazdanpanah, justitieministern Ali Akbar Davar och ämbetsmannen Farajollah Bahrami. Davar skulle grunda Irans moderna rättsväsende och Bahrami var Reza Pahlavis privata sekreterare.

Iran-e Nou inlemmade de flesta befintliga partierna i sin organisation och lyckades mobilisera ett starkt stöd för Reza Pahlavis reformpolitik. Men det plågades av inre konflikter eftersom medlemmarna i praktiken hade olika politiska prioriteringar. Shahen själv fann partiet otympligt för att genomdriva samhällsförändring och lät 1928 upplösa dess organisation. Iran-e Nou ersattes av dess utlöpare Framstegspartiet (Hezb-e Taraqqi).[2]

Teymurtash och kronprins Mohammad Reza Pahlavi, 1932

Partiet hade mottot: "Lojalitet till shahen och hängivenhet till framsteg".[3] Partiet förespråkade nationalism, sekularism och antiklerikalism. Antiklerikalismen kom till uttryck i ocensurerad kritik av islam och i att muslimska präster, mullor, var förbjudna att bli medlemmar i partiet.[4]

Partiets nationalistiska och rojalistiska inriktning framgår av partiprogrammets ordalydelse:[4]

Irans självständighet under Pahlavis fana; Irans framsteg genom Reza Shahs strävan för modernitet och civilisation; motstånd mot utländskt inflytande; kritik av alla reaktionära och subversiva idéer.
– Iran-e Nou

Partiprogrammets formulering "motstånd mot utländskt inflytande och kritik av alla reaktionära och subversiva idéer" syftade på det Brittiska imperiets och Sovjetunionens inblandning i Irans politik. 1927 förbjöds alla socialistiska och kommunistiska grupperingar i landet.

Iran-e Nou förespråkade rojalism och auktoritarianism inom ramen för landets konstitution. Brittiska diplomaterfann partiet hotfullt och karaktäriserade det som "fascistiskt".[5]

  1. ^ Wilber (1975). Riza Shah Pahlavi: The Resurrection and Reconstruction of Iran. New York. sid. 122 
  2. ^ Abrahamian, Ervand (1982). Iran Between Two Revolutions. Princeton: Princeton University Press. sid. 138 
  3. ^ Razi, G. Hossein (1970). ”Genesis of Party in Iran: A Case Study of the Interaction between the Political System and Political Parties”. Iranian Studies 3 (2): sid. 69. 
  4. ^ [a b] Ansari, Ali M. (2003). Modern Iran Since 1921: The Pahlavis and After. London: Longman. sid. 45 
  5. ^ Zia-Ebrahimi, Reza (2016). The Emergence of Iranian Nationalism: Race and the Politics of Dislocation. New York: Columbia University Press