Hoppa till innehållet

Nickel

Från Wikipedia
Nickel
Nummer
28
Tecken
Ni
Grupp
10
Period
4
Block
d

Ni

Pd
KoboltNickelKoppar
[Ar] 3d8 4s2
28Ni

En cirka 3 cm stor nickelklump.
En cirka 3 cm stor nickelklump.
Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa58,6934(4)[1] u
UtseendeGlänsande, metallisk silverfärgad med en gyllene skiftning
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid r.t.8,908 g/cm3
– flytande, vid smältpunkten7,81 g/cm3
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 728 K (1 455 °C)[2]
Kokpunkt3 003 K (2 730 °C)[3]
Molvolym6,59 × 10−6 /mol
Smältvärme17,48 kJ/mol
Ångbildningsvärme379[3] kJ/mol
Specifik värmekapacitet444[4] J/(kg × K)
Molär värmekapacitet26,07 J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 1 783 1 950 2 154 2 410 2 741 3 184
Atomära egenskaper
Atomradie124 pm
Kovalent radie124 pm
van der Waalsradie163 pm
Elektronaffinitet112 kJ/mol
JonisationspotentialFörsta: 737,1 kJ/mol
Andra: 1 753 kJ/mol
Tredje: 3 395 kJ/mol
Fjärde: 5 300 kJ/mol
(Lista)
Arbetsfunktion5,15[5] eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Ar] 3d8 4s2
e per skal2, 8, 16, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd4,[6] 3, 2, 1,[7] −1, −2
Oxider (basicitet)NiO, Ni2O3 (svagt basisk)
Elektronegativitet1,91 (Paulingskalan)
1,88 (Allenskalan)
Normalpotential−0,257 V (Ni2+ + 2 e → Ni)
Diverse
KristallstrukturKubisk ytcentrerad (fcc)
Kristallstruktur
Ljudhastighet4970 m/s
Termisk expansion13,4 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga90,9 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet13,9 × 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet69,3 × m (20 °C)
MagnetismFerromagnetisk
Youngs modul200 GPa
Skjuvmodul76 GPa
Kompressionsmodul180 GPa
Poissons konstant0,31
Mohs hårdhet4
Vickers hårdhet638 MPa
Brinells hårdhet667–1600 MPa
Identifikation
CAS-nummer7440-02-0
Pubchem935
RTECS-nummerQR5950000
Historia
NamnursprungFrån svenska kopparnickel, som innehåller det tyska ordet Nickel, ”troll”.[8][9]
Upptäckt och första isolationAxel Fredrik Cronstedt (1751)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Nickelisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
56Ni {syn.} 6,077 d ε 2,136 56Co
58Ni 68,077 %
Stabil
59Ni {syn.} 76000 a ε 1,072 59Co
60Ni 26,233 %
Stabil
61Ni 1,14 %
Stabil
62Ni 3,634 %
Stabil
63Ni {syn.} 100,1 a β 2,137 63Cu
64Ni 0,926 %
Stabil
Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [10]
08 – Hälsofarlig
Hälsofarlig
07 – Skadlig
Skadlig
H-fraserH351, H372, H317, H412
P-fraserP281, P273, P308+313, P302+352
EU-märkning av farliga ämnen
EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [10]
Pulver:
R-fraserR40, R43, R48/23, R52/53
S-fraserS(2), S36/37/39, S45, S61
NFPA 704

4
2
1
MAKSchweiz: 0,5 mg × m−3 (inhalerat damm)[11]
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Nickel är ett metalliskt grundämne med det kemiska tecknet Ni och atomnummer 28.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Nickel är en silvervit högglänsande metall. Den är en övergångsmetall som tillsammans med järn och kobolt kan räknas till gruppen järnmetaller. Den är hård. Den förekommer i förening med svavel i millerit, med arsenik i mineralen nickelin och skutterudit, och med arsenik och svavel i nickelglans.

På grund av att den är motståndskraftig mot oxidering används den bland annat i mynt. Dess viktigaste användning är i legeringar. Nickel är magnetiskt och ett av de fem ferromagnetiska grundämnena.

Nickels vanligaste oxidationstillstånd är +2.

Omkring 65 procent av det nickel som konsumeras i västvärlden används för att framställa rostfritt stål. Ytterligare 12 procent används i superlegeringar. De kvarstående 23 % av nickelkonsumtionen delas mellan stållegeringar, uppladdningsbara batterier, katalysatorer och andra kemikalier, myntning, gjuteriprodukter och ytbehandling. Den största nickelkonsumenten är Japan, som använder 169 600 ton om året (2005).[12]

Några av tillämpningarna är:

Nickel har använts under lång tid och kan spåras så långt tillbaka som till 3500 f.Kr. Bronser från nuvarande Syrien hade nickelinslag på upp till två procent. Dessutom finns kinesiska handskrifter som antyder att "vit koppar" användes i Asien mellan 1700 och 1400 f.Kr. Eftersom nickelmalm ofta förväxlas med silvermalm är förståelsen av metallen nickel och dess användning av betydligt senare datum. Mineral som innehåller nickel (till exempel kopparnickel, tyska Kupfernickel, egentligen ungefär "förtrollad koppar") var värdefulla för att färga glas grönt.

Den förste som fastställde att nickel är ett eget grundämne var Axel Fredrik Cronstedt, som år 1751 försökte utvinna koppar från kopparnickel (nickelin), men istället fick fram en vit metall som han kallade nickel. Detta gjorde han i Los gruva i nordvästra Hälsingland. I gruvan, som nu är ett turistmål, bröts även kobolt.

Det första myntet av ren nickel tillverkades 1881.

Biologisk roll

[redigera | redigera wikitext]

Många, men inte alla, hydrogenaser (enzym som medverkar i väteprocesser) innehåller nickel förutom järn-svavelkluster. Nickelcentrum är vanliga i de hydrogenaser vilkas funktion är att oxidera snarare än att utveckla väte.

För vissa växter är nickel nödvändigt. Studier på kycklingar och råttor tyder på att nickel är viktigt för leverns funktion.

I stora koncentrationer är nickel giftigt för de flesta livsformer. Nickel kan också orsaka allergi.

Större delen av den nickel som utvinns kommer från två sorters malmfyndigheter. De ena är lateriter där de främsta malmmineralerna är nickelhaltig limonit: (Fe,Ni)O(OH) och garnierit : (Ni,Mg)3Si2O5(OH). De andra är magmatiska svavelfyndigheter där det främsta malmmineralet är pentlandit: (Ni,Fe)9S8.

Det mesta av jordens nickel antas vara koncentrerat till jordens kärna.

Utvinning och rening

[redigera | redigera wikitext]

Nickel kan utvinnas med extraktiv metallurgi. Den största producenten av nickel är Ryssland som utvinner 267 000 ton nickel per år. Australien och Kanada är de andra och tredje största producenterna, med 207 och 189,3 tusen ton per år.[12]

Anrikning, smältning och rostning av malmen ger nickeloxid, som sedan reduceras med kol varpå bildad rånickel renas på elektrolytisk väg. Alternativt utförs reduktionen med vattengas och den efterföljande reningen med Mondprocessen.[13]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Commission on Isotopic Abundances and Atomic Weights (2021). ”Standard atomic weights”. IUPAC. https://www.ciaaw.org/atomic-weights.htm. Läst 29 juli 2022. 
  2. ^ Derek G. E. Kerfoot: Nickel in Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry, Wiley-VCH Verlag GmbH & Co. KGaA, Weinheim 2005, doi:10.1002/14356007.a17_157
  3. ^ [a b] Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang: Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. In: Journal of Chemical & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337, doi:10.1021/je1011086.
  4. ^ Ruhr-Universität Bochum, Institut für Werkstoffe: Nickel Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine..
  5. ^ Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Lehrbuch der Experimentalphysik, Band 6: Festkörper. 2. Auflage, Walter de Gruyter, 2005, ISBN 978-3-11-017485-4, S. 361.
  6. ^ Carnes, Matthew; Buccella, Daniela; Chen, Judy Y.-C.; Ramirez, Arthur P.; Turro, Nicholas J.; Nuckolls, Colin; Steigerwald, Michael (2009). ”A Stable Tetraalkyl Complex of Nickel(IV)”. Angewandte Chemie International Edition 48 (2): sid. 3384. doi:10.1002/anie.200804435. 
  7. ^ Pfirrmann, Stefan; Limberg, Christian; Herwig, Christian; Stößer, Reinhard; Ziemer, Burkhard (2009). ”A Dinuclear Nickel(I) Dinitrogen Complex and its Reduction in Single-Electron Steps”. Angewandte Chemie International Edition 48 (18): sid. 3357. doi:10.1002/anie.200805862. 
  8. ^ ”Nickel – Element information, properties and uses”. www.rsc.org. Royal Society of Chemistry. https://www.rsc.org/periodic-table/element/28/nickel. Läst 29 juli 2022. 
  9. ^ ”Nickel”. www.etymonline.com. Online Etymological Dictionary. https://www.etymonline.com/search?q=Nickel. Läst 29 juli 2022. 
  10. ^ [a b] Ur CLP-förordningen gällande CAS-Nr. 7440-02-0 i substansdatabasen GESTIS-Stoffdatenbank hos IFA (Institut für Arbeitsschutz der Deutschen Gesetzlichen Unfallversicherung) (Kräver JavaScript) (ty, en).
  11. ^ MAK-Werten der SUVA, Schweiz, 2 november 2015.
  12. ^ [a b] Produktions- och konsumtionssiffror från The Economist: Pocket World in Figures 2005, Profile Books (2005), ISBN 1-86197-799-9
  13. ^ Bra Böckers lexikon, 1978 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]