Hoppa till innehållet

Ståndssamhälle

Från Wikipedia

Ståndssamhälle betecknar ett samhälle där olika sociala grupper skiljer sig från varandra genom juridiskt fastställda rättigheter och skyldigheter. Ståndssamhället har förändrats sedan medeltiden och försvann helt i Europa under 1700- och 1800-talen. Stånden, liksom skråväsendet, reglerades kollektivt med privilegiebrev.

Det är i kyrkan som uttrycket ståndssamhälle har sin grund, där man ansåg att samhället var en organism precis som djur- och växtriket. "Rötter, stjälk och blad, eller ben, hjärta och huvud hade alla nödvändiga uppgifter". Olika delar i samhället hade olika uppgifter att fylla.

Från början under medeltiden fanns det tre olika stånd:

  • adelnbellatores, "de som strider" "mäktigast och rikast" "bor i en borg" "betalar ingen skatt".
  • prästerskapetoratores, "de som ber i kyrkan" "betalar ingen skatt".
  • Alla andra – laboratores, "de som arbetar" "bor i städerna" "betalar skatt till kungen och kyrkan".

I Sverige, Finland, Norge samt delar av Österrike och Schweiz utgjorde borgare och landägande bönder ett tredje respektive fjärde stånd. Som borgare räknades de bättre ställda innevånarna i städer och byar (ett jobb och ägandet av land var t.ex obligatoriska minimikrav för att ha status som borgare). Därmed var den övergripande majoriteten av dem som i övriga Europa skulle räknats som medlemmar av det tredje ståndet, helt utan medlemskap i ett stånd i dessa länder.