Hoppa till innehållet

Sven Arefeldt

Från Wikipedia
Sven Arefeldt
Arefeldt 1945
FödelsenamnSven Allan Amandus Forsberg
Född29 december 1908
Sverige Stockholm, Sverige
Död17 augusti 1956 (47 år)
Sverige Stockholm, Sverige
GenrerJazz
Schlager
Swing
RollLåtskrivare
Musiker
InstrumentPiano
Sång
SkivbolagSonora
ArtistsamarbetenAlice Babs, Harry Brandelius, Lisbeth Bodin, Anders Börje, Åke Grönberg, Sven-Olof Sandberg, Harmony Sisters [1]

Sven Allan Amandus Arefeldt, ursprungligen Forsberg[1], född 29 december 1908 i Klara församling i Stockholm, död 17 augusti 1956 i Katarina församling Stockholm,[2] var en svensk textförfattare, sångare, kompositör och musiker (pianist).

Sven Arefeldt började med att spela violin men övergick senare till piano. Han startade sin första orkester som 15-åring, TOGO (The Original Green Orchestra). Under 1920-talet var han pianist i flera av Stockholms kända jazzorkestrar.[3] Han kom att bli en av frontfigurerna inom svensk jazz1930-talet. Han anställdes 1937 på Sonora som musikalisk rådgivare och var anställd orkesterledare på Sonora från slutet av 1930-talet till mitten av 1940-talet. Han var programledare för det populära radioprogrammet Sven Arefeldt leker på pianot.

Arefeldt komponerade också en del filmmusik, bland annat spåret "Baby" till Hasse Ekmans film Flickan från tredje raden (1949) som han även hörs och ses framföra i filmen. När Walt Disneys Alice i underlandet (1951) dubbades till svenska fick han ge röst åt Smilkatten (svenska originaldubbningen).

Han komponerade också "Ett glatt humör" åt Alice Babs och "Under det gamla äppelträdet" åt Ulla Billquist.[1]

Arefeldt verkade även som schlagerkompositör[3] med bland annat texten till "Negerkyssar", ursprungligen en amerikansk låt skriven av George Morgan med titeln Candy kisses.

Bland Arefeldts populära inspelningar märks "I en roddbåt till Kina", "Hjärtats röst", "Tre små sillar" och "Jag fick en kyss till god natt".

Radiojournalisten Bo Fransson producerade ett minnesprogram om Arefeldt inför högtidlighållandet 2006 av Arefeldts död. Samma år fick hans tidigare anonyma gravplats på Södra kyrkogården i Lindesberg en gravsten genom insamlade medel.

Filmografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] Bo E. I. Svensson (2004). ”Nu hyllas han igen – Lindesbergs stolthet Sven Arefeldt”. Aktstycket (ArkivCentrum Örebro län) (12): sid. 14–16. ISSN 2001-2551. https://arkivcentrum.se/aktstycket/akt38.pdf. Läst 27 februari 2024.  Libris 9392466
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  3. ^ [a b] Sven Arefeldt i Nationalencyklopedins nätupplaga.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]