rum

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Version från den 3 februari 2018 kl. 23.38 av PeterFisk (diskussion | bidrag) (+no: rom; +no: rom; balansera (assisterat))
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även rúm och Rum.

Svenska

Substantiv

Böjningar av rum  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rum rummet rum rummen
Genitiv rums rummets rums rummens

rum

  1. den plats som står till buds, nödvändigt för placering; utrymme
    Det fanns inte rum för dem på härbärget.
    Sammansättningar: nyckelrum
  2. avskiljning i lägenhet eller hus
    Lägenheten hade två rum förutom kök och toalett.
    Hyponymer: allrum, badrum, familjerum, flickrum, gavelrum, gästrum, hall, kök, mörkrum, sal, sovrum, tambur, vardagsrum, vindrum
  3. (fysik) utsträckning i två eller fler dimensioner
    tredimensionellt euklidiskt rum
    ett krökt rum
  4. (matematik) en mängd som getts ytterligare något slags struktur
    Det åskådliga rummet R3 är kanske det vi har lättast att föreställa oss, tätt följt av planet R2 och linjen R1.
    Etymologi: Gemensamt germanskt, från substantivering av adjektiv rum.
    Sammansättningar: egenrum, funktionsrum, nollrum, vektorrum
    Se även: rymd

Översättningar

Adjektiv

rum

  1. (ålderdomligt) land- eller sjöområde som är öppet och fritt definitionen beskriver ett substantiv, inte ett adjektiv
    Etymologi: Gemensamt germanskt, rotbesläktat med latinets rus (landsbygden). Se rustik.

Engelska

Substantiv

rum

  1. rom; en spritdryck

Italienska

Substantiv

rum m

  1. rom; en spritdryck

Polska

Substantiv

rum m

  1. rom; en spritdryck

Portugisiska

Substantiv

rum m

  1. rom; en spritdryck

Tjeckiska

Substantiv

rum m

  1. rom; en spritdryck

Tyska

Adverb

rum

  1. (vardagligt) herum
    Fraser: verkehrt rum