anbringa

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av anbringa  Aktiv Passiv
Infinitiv anbringa anbringas
Presens anbringar anbringas
Preteritum anbragte, anbringade anbragtes, anbringades
Supinum anbragt, anbringat anbragts, anbringats
Imperativ anbringa
Particip
Presens anbringande, anbringandes
Perfekt anbragd, anbringad

anbringa

  1. (dödform) framföra[1]
  2. (dödform) tillbringa[1]
  3. (dödform) åvägabringa[1]
  4. (formellt, vanligt inom teknikspråk) fästa, fastsätta; applicera, placera
    Genom att anbringa en så kallad sågtand med stallfena på var vinge kunde tippstallarna omintetgöras.
    Gördlad ammunition har en utstående ring kallad gördel anbringad kring sig som tar emot räfflingen i eldrör.
    Drivladdningen i en krutraket (krutraketmotorn) består av fast drivämne i form av krut som är centralt anbringat längs raketens innandöme med utsläpp i basen.
    Startraketer anbringades på planet för att korta ner startsträckan.
    Ett fint smink anbragtes på de bleka kinderna.
    Stavning: Tidigare även böjt som anbrakt.
    Besläktade ord: anbringande

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. 1,0 1,1 1,2 Svenska Akademiens ordbok: "anbringa", läst 2017-04-07