enfaldig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av enfaldig  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum enfaldig enfaldigare  
Neutrum enfaldigt
Bestämd
singular
Maskulinum enfaldige enfaldigaste
Alla enfaldiga
Plural enfaldiga
  Predikativt
Singular Utrum enfaldig enfaldigare enfaldigast
Neutrum enfaldigt
Plural enfaldiga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (enfaldigt)?

enfaldig

  • uttal: ˈeːnˌfaldɪ(ɡ)
  1. (ålderdomligt) som består av en del
  2. (ålderdomligt) enkel, lättfattlig, okomplicerad
  3. (ålderdomligt) oskyldig, menlös
  4. oförståndig, olärd, ignorant, dum
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska enfaldogher, äldre fornsvenska även enfalder, med den ursprungliga betydelsen ”vikt en gång”.[1] Besläktat med fåll (fornsvenska folder) och engelska fold.
Se även tesaurus: Oskuld, Enkelhet, Andefattigdom, Menlöshet, Oskicklighet, Oviktighet, Lättnarrad, Sannfärdighet, Vettlöshet, Dumhuvud, Oförstånd, Okunnighet, Lättrogenhet, Tankefel, Tanklöshet, Svaghet, Oförmåga, Omängdhet

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "enfaldig"